Saknar...

"En kopp kaffe kan leda till en livslång vänskap." Jag trodde att det kunde stämma. Vänskapen som vi hade bara växte och växte, det kändes verkligen som att vi alltid skulle finnas för varandra resten av livet.
Vi har haft det väldigt bra tillsammans, vi kom så bra överens. Folk har mått bra runt oss och ingen trodde väl att det skulle bli såhär. Det blev långa nätter i helgen, vi har skrattat och gråtit och nu är det tomt.
Tomheten jag känner är ingenting som jag vill veta av, jag klarar inte av det..
Vi behöver varandra på något sett, det kan inte vara bra att alla ska behöva vara ledsna för detta.. Ingen av oss mår bra av det här, det är inte klokt...
Även fast det är så här nu, minns vad jag sa, den dagen du behöver mig så finns jag där, någonstans i närheten, jag kan inte lämna dig min älskade vän!

Kan inte tänka mig ett liv utan dig min vän, jag kan bara inte det!

All kärlek och lycka till dig, det behöver du!